Idag kom den tillbaka, ångesten som jag har sluppit länge nu. Antar att kombinationen att vara sjuk, vila, inte orka göra någonting samt att Markus är borta framkallade allting nu när sista tiden har varit jävligt kämpig. Mår faktiskt piss,
kan inte sova nu men kan inte heller koncentrera mig på någonting. Vet inte riktigt hur stor koll ni alla har på mig sedan tidigare men jag har alltid haft mycket ångest samt panikångestattacker och ätit medicin mot det men, efter
att jag blev gravid så försvann det. Världigt skönt att slippa det som småbarns förälder (trots att det alltid har varit en så självklar roll för mig) men precis som jag trodde så stannade inte den där vidriga ångesten borta föralltid utan
nu är den tillbaka och det är bara att sätta fart och försöka att bekämpa den igen.
Ganska snart framöver så ska jag och Markus åka iväg och bo på ett spahotell tillsammans med Frida och Patrik, tror att det är precis vad jag behöver just nu för att kanske komma på fötter igen men vi har även en hel del annat som vi
måste ta tag i för våran egen skull.
Med solglasögon och ett leende så går allt att gömma. Så trött på att svara på frågan "hur är det?" Vill bara skrika åt folk att det är skit men svarar såklart som den väluppfostrade tjej jag är istället "det är bra, hur är det själv?"
