Sophia Karlsson

 

Det börjar närma sig slutet av året.. 

Tävlingarna är helt slut, träningarna minskar och alla aktiviteter känns som att de går på lite på halvfart..

Det ger mig panik.

 

När jag tar upp min kalenderbok så är jag van vid en sprängfylld kalender, full med rally och hästtävlingar, träningar, utlandsresor, tider och datum att passa och andra saker som tar så himla mycket tid. Nu ekar det i princip tomt, eller ja, någon enstaka träning och något litet finns ju kvar men nä, jag gillar inte det här!

 

Jag blir rastlös bara av att titta i kalendern men samtidigt vet jag ju hur mycket vi har hemma som måste fixas nu när allt annat har lugnat ner sig så att säga att det inte finns saker att göra är långt ifrån sant.

Ändå får jag nästan panikkänslor.

Jag tror att jag använder min vanligtvis fyllda kalender till att fly lite från någon tråkig vardagslunk som jag tydligen är livrädd för?

 

För ett tag sedan så började jag fundera på det här med mammaledighet också och kom fram till att vara ledig på heltid är ingenting som jag alls vill vara. Därför har jag sagt att jag kommer att jobba ca 3 halvdagar i veckan på mitt vanliga jobb och sedan funderar jag på att börja plugga ekonomi på distans också vid sidan av. Och ja, jag vet att mammaledigheten är till för att men ska vara med sitt barn och jag lovar, det kommer jag att vara men när hon/han sover då? Ska jag ligga i soffan och pilla mig i naveln då? Knappast.

 

Mvh dampbarnet som inte klarar vardagslunken