Sophia Karlsson

 

Besöket på Strömsholm med Lotus igår slutade inte riktigt som tänkt.

Efter att ha röntgat båda bakknäna så upptäcktes det att han har allvarlig artros i höger bakknä.

Förmodligen så hade han det även när vi köpte honom då det enligt veterinären inte var någonting nytt,

men när man gör en vanlig besiktningsröntgen så tar man bara bilder i en vinkel på knäna och man kan

då ha missat detta. Våran vetrinär ska kolla på bilderna från besiktningen och avgöra om det verkligen

fanns där då med men troligtvis så gjorde det de.

 

Domen blev att det inte finns någonting att göra åt det, ingen vet hur ont han har av det just nu och han

går att träna och tävla på som vanligt fram tills att det kommer fram mer. Han är inte halt men han är inte

heller helt frisk. 

 

Vi har nu efter diagnosen insett att Lotus konstiga beteende kommer från detta, han har svårt att samla

sig och bygga muskler bak (för att det gör ont för honom att trampa in under sig). Han blir helt galen att

rida om han har vilat, han reser sig, går inte att jobba, sparkar och är allmänt as konstig (absolut inget

vanligt överskottsenergi beteende utan mer farligt panik beteende då han har varit nära att slå över med

både mig och Frida på ryggen ett antal gånger) anledningen är att han blir stel av att stå still/bara gå i

hage, även om det bara gäller en dag och att det förmodligen gör ont när han sedan ska motioneras

dagen efter eftersom att han aldrig har detta beteende annars, endast när han har vilat dagen innan!

Varje morgon när man tar ut honom ur boxen så stretchar han även bakbenen innan man kan leda

honom till sin hage. Våran tanke är att allt detta kommer pga artrosen.

 

Hur vi ska gå vidare, det vet vi inte riktigt ännu.

Vi står här med en häst som går att rida och tävla på just nu, men hur länge till?
Han kan absolut inte vila någonting då det innebär fara för oss själva.

Och sedan till det vi undrar mest, hur ont har han?

 

Just nu rids han som vanligt fram tills vi och vetrinären kommer fram till vad som är bäst för honom,

för i slutändan är vi ändå alltid skyldiga våra djur att ta hand om dom ordentligt och se till att dom

aldrig behöver lida. Det är det viktigaste.